Stockholm Resilience Centre har sedan sitt genombrott i samband med klimatkonferensen i Köpenhamn 2009 fortsatt att definiera nio områden inom med definierade gränser som vi inte kan överskrida för att undvika oåterkallelig skada på planetens ekosystem.
Här beskriver jag det första av de nio planetariska gränserna
1. Klimatförändringar
Jag har ju skrivit mycket om klimatförändringar i tidigare inlägg och de som läst dem vet att jag inte är helt övertygad om vad som skapar det varmare klimat vi har just nu(Se i arkivet från januari 2012). Oavsett vad så är en fortsatt uppvärmning av jordklotet skadligt för väldigt många av dagens organismer.
Tillförseln av markbundet CO2 till atmosfären kan säkert bidra till klimatförändringen, men det allvarligaste är väl ändå det att vi använder resurser som inte är förnyelsebara. Dessutom är utvinningen av kol direkt förödande för den lokala miljön. Enorma dagbrott som tar årtionden att återställa.
Jorden, passerar nu 387 ppmv CO2 i atmosfären, en nivå som de forskare som stöder teorin om att CO2 är den starkast bidragande orsaken till atmosfärens uppvärmning anser redan ha överträtt den planetariska gränsen. Vi har nått en punkt/temperatur där förlusten av polarisen är nästan säkert irreversibel. Detta är ett exempel på ett väl definierat tröskelvärde för vad som händer när klimatet uthålligt förändras. En viktig fråga är hur länge vi kan stanna kvar över denna gräns innan stora irreversibla förändringar blir oundvikliga.
Och som sagt oberoende om det är CO2-halten som ensamt bidrar till klimatförändringen eller ej, så måste vi hitta uthålliga energikällor och minska uttaget av icke förnyelsebara.
Alla nio som kommer att beskrivas var för sig:
1. Klimatförändringar,
2. Försurning av haven,
3. Uttunningen av ozonskiktet,
4. Ingrepp i Kväve- och
5. Fosfatcykler (avgörande för växtligheten),
6. Omvandlingen av vildmarken till jordbruk och städer,
7. Utrotning av livsformer/arter,
8. Anrikning av kemiska föroreningar,
9. Nivån av partikelformiga föroreningar i atmosfären.
För sju av dessa områden känner sig Stockholm Resislience Centre säker nog att sätta siffror på var gränserna egentligen ligger. För kemikalier och partiklar har man inte satt tydligagränser ännu.
Källa: The economist och Stockholm Reciliense Centres hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar