Leta i den här bloggen

fredag 1 juli 2011

Utvecklingsläran enligt Darwin-slump eller Gud?

Kanske var Darwin tvungen att komma till Galapagos och se alla varaner för att verkligen få tillräckligt med näring till sin teori om arternas uppkomst. För mig verkar mångfalden i sig tala sitt eget språk. Den otroliga komplexitet som naturen, inklusive människa(som på sätt och vis är en marginell figur) representerar talar för att det är slumpen som avgjort hur utvecklingen skett.

Däremot är jag ytterst ödmjuk inför tanken hur allting startade det som vi upplever som vårt Universum. Det kan kanske ha skapats av en högre makt, men hur vi kommit till dagens läge från startpunkten känns så otroligt fantastiskt, att jag har svårt att tro att varje detalj funderats ut av en gudom. Möjligen skapades utgågspunkten i mängder av parallella Universum och slumpen fått avgöra hur de olika varianterna ska klara sig.

Ta bara alla frön och frukter som gjort sig attraktiva att ätas genom att omge sig med ett smarrigt lager utanför fröna m.m. Jag kan i min enfald tycka att bärbusken varit ovanligt fiffig som skapat ett bär som fåglarna äter, för att seda släppa ifrån sig frön och gödning tillsammans på en slumpmässig plats. Naturligtvis är det inte så, utan tvårtom. De bärbuskar(förutom ett fåtal specialister) som producerade osmakliga bär i en otrevlig färg, blev naturligtvis inte förökade. De smarriga bären blev kvar. -"Tack gode Gud för det", som min mormor skulle ha sagt.