Kretsloppen av kväve och fosfor har radikalt ändrats som ett resultat av våra industrier och jordbruk. Kväve och fosfor är båda väsentliga delar för växtligheten, men produktion och användning av gödselmedel är ocksp det största enskilda problemet.
Mänskliga aktiviteter konverterar mer atmosfäriskt kväve till reaktiva former än alla jordens kombinerade markbundna processer. Mycket av det tillkommande, nya reaktivt kvävet släpps ut i atmosfären i olika former i stället för att tas upp av växter. När det regnar, förorenar det vattendrag och kustområden eller ackumuleras i marken.
Likaså är det en relativt liten andel av fosfor i gödningsmedlen som tas upp av växter. Mycket av den fosfor som mobiliseras av människor hamnar också i vattensystemen. Vattensystemen blir syrefattiga då ett överflöd av bakterier konsumerar de algblomningar som uppstår på grund av den höga näringstillförseln.
En betydande del av det tillförda kvävet och fosforet hamnar i haven, och kan där dramatiskt förändra de marina systemen. Några exempel på det är vårt egent hav, Östersjön som har stora områden med död, syrefri botten samt den ”döda zonen ” i Mexikanska golfen där räkfångsterna minskat radikalt som en kombinerad effekt av överfiske och övergödning genom gödsel som transporteras i floderna från den amerikanska mellanvästern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar