Redan som barn fick man lära sig att man måste få veckopeng för att kunna handla något. När vi sedan blivit äldre har begreppet utökats och har vi inte tilräckligt med pengar, kan vi gå till banken och låna pengar för att köpa hus, bilar och även till köp av prylar. Det krävs fortfarande att vi har en inkomst som täcker kostnaderna för lånet.
Under de senaste åren har kravet från bankerna att vi ska amortera, betala av på våra lån, minskat. Vi betalar bara räntor. Förhoppningsvis ökar värdet på det vi en gång lånade pengarna till såsom huset. När vi sedan blir gamla och skruttiga och vill sälja huset och ska intäkten då förhoppningsvis täcka den ursprungliga skulden. Hela resonemanget bygger på att vi över tiden har tillväxt i ekonomin och att vi har inkomster som i alla fall täcker för de rullande räntekostnaderna.
Blir banken nervös över hur väl vi kommer att leva upp till våra åtaganden, blir räntan på lånet högre för att sänka bankens risk. Eller så kräver de snabbare amorterings-/avbetalningstakt. Är jag då redan på fallrepet blir det ännu svårare att betala räntor och definitivt blir det omöjligt att amortera något på lånet. En lösning är då att sälja huset och hoppas att intäkten täcker skulderna och vi kan gå ur äventyret skuldfria.
Är vi däremot många som hamnar i samma situation samtidigt kommer det ut för många hus på marknaden samtidigt och priserna går ner. När vi sålt huset har vi skulder kvar som fortsatt måste betalas av. I en sådan situation blir det mycket svårt att köpa ett nytt hus, eller få pengar över för mat och prylar.
Detta förenklade resonemang gäller egentligen också den skuldkris vi befinner oss i i Europa och USA. Vissa länder i Europa som Grekland, Spanien, Irlans, Italien har alla lånat för att handla och nu är man orolig att de inte kommer att kunna betala tillbaka sina skulder tillräckligt fort. Detsamma gäller också USA som har en enorm statsskuld. De som har lånat ut till deras kalas är främst Kina, Japan och USA's centralbank.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar