Oavsett om vi vill det eller ej är vi alla mer en del av världsekonomin än en del av Världen , och den i sin tur är marknadsstyrd. Det vill säga att det är försäljningen av varor och tjänster som utgör måttstocken för ett lands välfärd och framgång.
För att handla måste man ha pengar. Pengar får man genom att sälja något.
En vara eller en tjänst.
De flesta av oss jobbar i företagt som säljer varor eller tjänster och får in pengar för att betala våra löner. Har vi inte tillräcklig lön för att köpa det vi vill ha kan vi försöka låna pengar till köpet.
Några av Världen största ekonomier har under väldigt lång tid köpt mer än de har sålt.
Det kallas för negativ handelsbalans.
För att kunna köpa mer än de sålt har de varit tvungna att låna pengar av sina medborgare genom t.ex. statsobligationer men också från andra länder.
De länder idag som har värst skuldkris är liktydigt med de som länge haft negativ handelsbalans. De är t.ex. Italien, Spanien, Grekland men också England och USA. De som har lånat ut är främst deras medborgare samt Kina, Japan och Tyskland.
Enkelt uttryckt kan man säg att ett lands negativa handelsbalans speglar konkurrensförmågan gentemot andra länder. Ju billigare varor och tjänster(möjligen med viss koppling till den upplevda kvaliteten) som produceras i landet, desto fler vill köpa dem.
Negativ handelsbalans kan bl.a. uppstå genom för höga produktionskostnader eller att landets valuta är för högt värderad eller andra länders valutor är för lågt värderad i förhållande till landets finansiella status och generella kostnadsbild.
Valutakurser är ett mysterium
I grund och botten speglar de omvärldens tilltro till det aktuella landets långsiktiga stabilitet.
När bristen på andra s.k. säkra placeringar saknas, så väljer man att köpa vissa valutor till ett uppenbart överpris(t.ex US Dollar eller Br. Pund), eller motsatt undviker att köpa en valuta trots att landets ekonomi tuffar på med bra fart, men risken bedöms för hög (t.ex Kinesiska Yuan eller Brasilianska Real)
I Euroländernas fall kan man nog påstå, att de länder inom Eurozonen som har negativ handelsbalans har låg effektivitet och höga kostnader i jämförelse med andra länder inom samma klubb. För att de här länderna ska få ordning på sina ekonomier krävs att de får en postivi handelsbalans och tillräckliga intäkter till staten för att täcka sina kostnader.
Då måste konkurrensförmågan öka genom ökad effektivitet och produktivitet.
Det låter ju enkelt, men innebär många jättestora förändringar för medborgarna i dessa länder och de flesta verkar inte vara beredda på att gå igenom den tuffa prövningen ännu. Det verkar som det måste bli ännu lite sämre först!?
