Över huvud taget är det jobbigt för mig att hämta julgran. Om man får röja fram en stackrs klen sate känns det riktigt bra, men familjen och då främsr frun har högre ambitioner än att ha en anorektiskt stackars granjävel i finrummet! Samma visa i år. Nu skulle vi ut och plocka hem en adventsgran av bästa sort. Jag hade förvisso varit med och spottat aktuell gran under höstens alla jakter, men trodde ändå att den skulle kunna få stå kvar på bekostnad av en mindre potent variant. Ha! Ut och kava i snön, kapa fort som ögat så att ingen kollega eventuellt kommer förbi och kommer på oss.
Samvetet gnager.
Granen är så magnifik att den hade funkat på torget i Iggesund! Nåväl vi fick upp den på släpet efter många om och men. På väg till förarsätet(vad trodde ni?), säger älsklingen: " -Jag vill ha några mindre rackare också som plogruskor längs med uppgången så att det ser riktigt gött ut." Där går gränsen. De små får stå kar och utvecklas tills om några år. Vi har fullt med gamla barnstavar och jätteplockepinn pinnar som får duga i år. Jag lovade att vi skulle stanna längre fram och ta några, men bilen bara rullade på så de klarade sig! Så i allt elände känns det ganska OK ändå!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar