En av kommentarerna jag fått på inlägget om att plantera skog för försvarspengar var så otroligt slående:
"-Men vem upplåter 2 % av sin försvarsbudget?"
Det är det som är själva kärnan i hur fantastisk mänskligheten ändå är och samtidigt så ofantligt självdestruktiv. Kanske är det också så att vår livscykel är för kort för att vi ska kunna satsa tillräckligt långsiktigt, där effekterna av investeringen först kommer i nästa generation. Vår girighet förbjuder oss att inte sko oss redan nu.
2 % är ju en fis i rymden men vi kan inte enas kring en sådan här satsning. För vi måste väl lämna efter oss en hel massa prylar och pinaler istället för en välmående planet?
Hej
Som sagt, jag personligen håller förstås fullständigt med dig. Men vem, likväl, är beredd att först sänka garden? Terrorbalansens gyllene lag. Kom man över det hindret känns nästan inget annat oöverkomligt...
SvaraRadera